Ute i världen är Pekka Haavisto en ansedd sakkunnig och brobyggare. Haavistos långa karriär i såväl politiken i hemlandet som på de internationella arenorna har gjort honom till en skicklig medlare och en lyssnare som uppriktigt bryr sig om människor.

Med fötterna i Haikkas mull och hjärtat i världen

Pekka Olavi Haavisto föddes år 1958 i Helsingfors till en familj med lärarföräldrar. Sina barndomssomrar tillbringade han bland annat på sin mors släktgård Haikka i Teisko, där den trångbodda familjen från staden fann ett andningshål i vardagen. På den tavastländska landsbygden lärde sig Haavisto att vid sidan om hantverk och jordbruk uppskatta också frid och vida vyer.

Efter att han tagit studenten vid Munkkivuoren yhteiskoulu år 1976 inledde Haavisto sina studier i statsvetenskap vid Helsingfors universitet.

Men världen, resorna och möjligheterna att påverka i samhället lockade. Redan år 1977 publicerade Haavisto sin första Interrailguidebok, och år 1979 fick Koijärvirörelsen och tidningen Komposti sin början. Resten är en oskiljaktig del av den gröna rörelsens historia.

Ryggsäcksluffandet förblev en kär hobby. Sommaren 1997 styrde Haavisto kosan mot Colombia. Där träffade han ecuadorianen Antonio Flores. Redan till julen reste Haavisto för att träffa Flores familj, och på våren kom i sin tur Flores, uppvuxen vid ekvatorn, till polcirkeln. Returbiljetten blev oanvänd.

Antonio och Pekka registrerade sitt partnerskap genast då lagen tillät det i Finland år 2002.

Också barndomens kärlek till att arbeta med händerna består. År 2005 köpte Haavisto ett rivningsfärdigt skyddsobjekt, Eila Hiltunens ateljé i Munksnäs. Enligt Haavisto är kittandet och målandet i hemmet en utmärkt motvikt till de fredsförhandlingar där han suttit bredvid rebelledare försedda med kalasjnikovgevär. Också gamla Volkswagen Bubblor har blivit renoveringsobjekt, vilket Haavisto haft som hobby ända sedan han var yngling.

Från grön pionjär till fredsförhandlare

Under den gröna rörelsens pionjärtid lärde sig Haavisto ett nyodlande och oförskräckt tänkande, betydelsen av samspel och tolerans, medborgarorganisationernas styrka. Haavisto invaldes i riksdagen i sitt första val år 1987 efter att ha gjort ett djupt intryck på väljarna i Yles stora valdebatt.

Åren 1995–1999 var han Europas första gröna miljö- och utvecklingssamarbetsminister.

Exceptionellt framgångsrik och känd är Haavisto på den internationella arenan. Då han åren 1999–2005 skötte uppdrag för FN såg han med egna ögon hurdant livet är i krisområdena bl.a. på Balkan, i Afghanistan, Palestina, Liberia och Sudan.

Då han ledde fältstudier för FNs miljöorganisation UNEP utredde Haavisto bl.a. vilka katastrofala följder krigen hade för människornas livsmiljö. Av alla civiltjänstgörare i världen torde Haavisto vara den som oftast rört sig på minfält.

FN-uppdragen följdes av den ansvarsfulla uppgiften som Europeiska Unionens specialsändebud i Sudan och Darfur, där Haavisto också deltog i fredsförhandlingarna.

År 2007 arbetade Haavisto med att lösa Darfurkrisen i egenskap av sakkunnig för FN. Fastän riksdagsvalet år 2007 förde Haavisto tillbaka till den finländska politikens mittpunkt har riksdagsledamoten också därefter hunnit verka bl.a. som gästforskare vid Utrikespolitiska institutet, föreläsare vid Helsingfors universitet, vid Natoskolan i Oberammergau och vid universitetet i Bristol i Storbritannien samt i åtskilliga andra internationella uppdrag. Han har också publicerat flera böcker och undersökningar och innehaft otaliga förtroendeuppdrag i hemlandet.

För närvarande är Haavisto ordförande för De Grönas riksdagsgrupp och utrikesministerns specialsändebud. Du kan läsa mera om Haavistos karriär på exempelvis riksdagens hemsidor.

Vishet, erfarenhet och eftertanke

Kolleger och vänner beskriver Haavisto som en brobyggare och förhandlare. Han söker dialog och samarbete, inte motsättningar och grälande. Haavisto är modig men inte oförsynt.

Många tycker att Haavisto präglas av ett nästan sorgmodigt lugn. Det kommer sig dock inte av brist på energi, utan av vishet, erfarenhet och eftertanke: Haavisto har ett varmt och uppriktigt intresse för andra människor; han kan lyssna och söker alltid finna lösningar. Då alla parter måste engageras för att nå samförstånd har Haavisto förmågan att minnas eller spinna en berättelse genom vilken man kan åskådliggöra sina tankar. Vid behov kan Haavisto också vara enträgen. Då är det ingen som kliver över honom.

Hos Haavisto förenas politisk erfarenhet, hög bildning och samarbetsförmåga. Som mångsidig och mångkunnig politiker är han en eftertraktad talare i skolorna, en benådad berättare och författare. Erfarenheterna, observationerna och insikterna om världen har kristalliserats till en uppfattning att förhandling, överenskommelse och lyssnande alltid ska vara det första och inte det sista alternativet.